2012-04-30

Higgins och saltet


Han Higgins som ni ser på bilden ovanför var till veterinären igen i fredags. Då togs det nya blodprover för att kolla hans värden, både för hans Addisons och de vita blodkropparna som upptäcktes när han hade näsblod. Det var fortfarande ett par dagar kvar av tiodagarskuren antibiotika men det var den tid vi hade lyckats få. Att min klockradio gick fel så att vi var där strax innan sju istället för strax innan åtta är egentligen en annan historia, men jag kan ju säga så mycket som att det var inte roligt att gå hem, inte ge Higgins någon mat och sen släpa ner honom till veterinären igen! Provet ska nämligen helst tas på fastande mage, och det här med veterinärbesök är inte Higgins bästa upplevelse. 

I alla fall, veterinären ringde upp mig på eftermiddagen med resultatet av blodprovet och hans värden var inte helt till belåtenhet. Nu var det lite svårt att höra exakt vilka värden det var som inte såg tillräckligt bra ut, men innan vi kan tänka på att få Higgins tänder rengjorda måste han ha så stabila värden som möjligt. Som jag nämnt tidigare är han ju en riskpatient vid sövning eftersom han förutom Addisons också har åldern - snart 12 år - samt ett litet blåsljud på hjärtat emot sig. Ordinationen jag fick skilde sig inte så mycket från den jag fick senast. Han ska fortsätta på en tablett kortison per dag samt fyra tabletter Florinef. Men vi ska dessutom ge honom 1,4 gram salt per dag på maten. Det motsvarar omkring ett kryddmått salt vilket ju inte låter så mycket, men det är faktiskt mer än man tror. I alla fall när man ska strö det över torrfoder. Higgins tyckte inte alls om att få salt på maten första tillfället eftersom han fick hela dosen på en gång. Sen har vi delat upp det och gett honom någon nypa salt på maten de två gånger per dag det är matdags. Jag skulle säkert kunna salta på en ostskiva och ge honom, men jag är lite orolig då att han ska sluta äta ost och då har jag inget bra sätt att få i honom den vanliga medicinen. Vi ska även fortsätta ge honom Denamarin som hjälper till att stabilisera hans levervärden som var lite dåliga. Återbesök för ny provtagning blir det om cirka två veckor. 

Bilden i inlägget tog jag igår strax efter att vi kommit ut till torpet. Vi hann knappt ut ur bilen innan Higgins låg och rullade i gräset och dekorerade sig med torra löv, kvistar, mossa, gräs, spindlar och så var det visst ett par fästingar också som jag som tur var hittade innan de bitit sig fast. Som man ser så vilade det inga ledsamheter över det besöket, för att vara en äldre sjukling så är Higgins väldigt busig och pigg, det här med att få springa runt lite som han vill och vara med ute vid torpet. 

9 kommentarer:

Livet på Citronodlingen sa...

Nu är det faktiskt synd om Higgins på riktigt... Inte måste-bada-och-bli-borstad-synd-om...

Sofie sa...

Jag ger astrid ett kryddmått varje gång till maten. Häller det på en bitost. Har faktiskt funderat på att skaffa salttabletter i stället om hon måste äta salt. mycket enklare

Ingrid sa...

Snygg-Higgins, jag stoppar Alfons medicin i blodpudding. Antar att det kan funka med salt och antibiotika också. En svart cocker är svår att lura :0)

~Ingrid

Pysselfarmor sa...

Gosige busige Higgins...jag tycker jag känner dig genom bilderna för du har sådan "look" och utstrålning!
Hoppas allt går bra och att du kryar på dig!

Yvonne L sa...

Helena: Ja, nu är det ju faktiskt synd om honom, lite väl många undersökningar och nålstick. Tur att han får ha lite roligt emellanåt.

Sofie: Vill försöka undvika så gott det går att lägga salt i en ostbit i och med att enda sättet att få i honom hans medicin är att rulla in den i ost. Någon nypa salt varje mat funkar dock någorlunda.

Ingrid: Möjligen att salt skulle funka i blodpudding... får se hur vi lyckas med saltet på maten. Att svarta cockrar är svårlurade känner jag igen så väl. ;0)

Pysselfarmor: När medicinen är någorlunda i balans är Higgins precis likadan som han alltid varit. Ett riktigt charmtroll som försöker hitta på alla möjliga sätt att lura dig... ;0)

Anonym sa...

Jobbigt är det med sjuka hundar. Skönt att han är pigg och glad bortsett från krämporna.

Jenny sa...

Känns ändå som om han är ganska pigg för sin ålder och trots sina skavanker? :-) Jobbigt det där med att balansera medicin. Hoppas ni har en fin vecka!

Arlo sa...

Aldrig i livet har jag fått salt på maten! Jag vill också ha ett eget saltkar, och en pepparkvarn och kanske olja och vinäger!

Yvonne L sa...

Rudi: Salt på maten är inte att rekommendera. Smakar väldigt konstigt...Vinäger däremot kanske är gott?! /Higgins