2013-03-29

Överraskning (88 av 365)


Det var ju en överraskning att se en räv vid sidan av vägen och faktiskt hinna fota den.


2013-03-21

Rörelseoskärpa (79 av 365)


Det är någon form av rörelseoskärpa. Bilden är oskarp och mina två älsklingar rör sig åt var sitt håll...


2013-03-20

Hastig (78 av 365)


Med en hastig rörelse lyckades jag rikta kameran mot rovfågeln som flög förbi ovanför våra huvuden.


2013-03-17

2013-03-15

Förändra (73 av 365)


Genom att förändra verksamheten har det gamla ridhuset i Åkers styckebruk fått nytt liv. Numera tillverkas sprit därinne. 


2013-03-13

Nu väntar vi på pälsen


Här är en bild på konvalecenten från i fredags. Meningen var att han och jag skulle gå ut en kort vända, men han ville inte gå längre än över gatan. På väg in igen mötte vi hussen som skulle ut och åka lite bil och då tyckte Higgins att han förtjänade en biltur. Det tyckte hussen och jag också så Higgins och jag åkte med. Han ser lite medtagen ut här fortfarande, men nu är han helt på banan igen, men det är först på måndag vi ska och ta bort stygnen
Vi har varit lite "busiga" och gjort lite avvikelser från vad hemgångsråden sa... 
  • Vi skulle ta tempen en gång om dagen på Higgins stod det i råden. Jag har aldrig tagit tempen på honom och äger inte ens en termometer så vi hoppade över det. Tänkte att får han feber märker vi nog det ändå.
  • Higgins skulle ha tratt/krage på sig så länge han inte var under direkt uppsikt, och tratten/kragen skulle tas av ett par gånger om dagen för att lufta öronen och den skulle användas tills stygnen togs bort. Här har inte tagits av någon krage, öronen har luftats hela tiden. Med andra ord, han har inte haft krage eller tratt på sig alls. När vi kom hem med honom från Strömsholm var han ju jättetrött, och det kändes som en minimal risk att han skulle börja slicka/bita på såret i rumpan. Hade han börjat under natten så hade jag med all säkerhet märkt det, jag vaknade varje gång han rörde sig under natten. Jag var ledig på fredagen vilken var hans första dag som nyopererad och då var han under uppsikt hela tiden och de få gånger han ens gjorde en ansats att intressera sig för sina bakre regioner sa jag ifrån och han har inte rört den delen. 
  • Häftiga rörelser och kraftig motion skulle undvikas 10-14 dagar efter operationen. Jag antar att till det hör hopp upp och ner i soffor, sängar och knän. Hoppa upp och ner i sängen gjorde han flera gånger första natten, jag vaknade varje gång och var orolig att han skulle spräcka såren. Även om han blivit upplyft i soffan så har han som vanligt utan förvarning kastat sig ner därifrån alldeles själv.  
Saker vi har gjort enligt hemgångsråden är att vi haft koll på såren både på halsen och i rumpan och de har sett torra och fina ut. Ett par gånger har jag tvättat runt såren med koksaltlösning. Vi har kunnat se att svullnaden runt såret på halsen gett med sig, och även svullnaden i rumpan har gått ner. Om det ser helt normalt ut i rumpregionen har jag faktiskt ingen aning om. Higgins är en cocker spaniel så hans rumpa är i normala fall helt täckt av päls, så jag har aldrig studerat den så noga. Vi har också gett honom diet på ris och fisk eftersom det skulle vara lättsmält mat, och vi har hållit igen på långa promenader. Det har de senaste dagarna resulterat i en ständigt hungrig hund som inte har kunnat ligga stilla någon längre stund på samma ställe. Mina föräldrar trodde att han inte tyckte om att vara hos dem längre på dagarna när vi människor i Higgins familj jobbar, men hans rastlöshet har helt enkelt berott på hunger och att han inte fått gå så långa promenader som han vill. Idag lättade jag på restriktionerna och sa åt mamma och pappa att om Higgins ville så fick han gå en lång promenad, det är ju inte så att han springer fram och tillbaka och överanstränger sig, utan bara en helt vanlig promenad. Jag sa också att de kunde få blanda ner lite av hans torrfoder i dietmaten. Runt lunch idag fick jag ett sms från mamma som talade om att de alla tre varit ute på en 45 minuter lång promenad, och äntligen låg Higgins stilla inne längre än 1,5 minut. Lyckan hade sen varit gjord när han fick "riktig" mat inblandat med riset och fisken. 

Higgins har verkligen varit jätteduktig med att inte röra såren efter operationen. De gånger han gjort någon ansats har jag sagt till med arga rösten och då har han slutat. Det som har varit svårt - och kommer att vara svårt ett tag till - är hans glädjeyttringar som gör att han går och drar rumpan mot dörrar och väggar. Han har alltid gjort så att när han blir jätteglad och uppspelt över något så ska han gå och dra rumpan mot saker. Härom morgonen när han började dra rumpan mot hallväggen sa jag till, och sen fick jag skrattkramper när han gick framför mig ut till köket för att få mat med rumpan några centimeter från väggen. Han var halvt vänd emot mig som för att säga "kolla, jag är jätteglad men jag drar inte rumpan mot något, jag bara markerar..." 

Vi har några dagar kvar på penicillinkuren, sen är det bara den vanliga medicinen mot Addisons sjukdom att hålla reda på, och på måndag ska vi gå och få stygnen borttagna. Sen behöver vi bara vänta på att pälsen ska växa ut igen på de rakade områdena. 


Trappa (72 av 365)


En form av trappa.


2013-03-11

2013-03-10

2013-03-09

Filmtitel (68 av 365)


Filmtitel


(Filmen jag tänker på är "Kanonerna på Navarone", trots att de inte har något att göra med pluggade svenska gamla kanoner. Men man får vara lite kreativ!)

2013-03-08

Observant (67 av 365)


Observant. Vem tittar på vem egentligen.


Konvalecent igen


Det gick väldigt smidigt igår på Strömsholms djursjukhus då vi hade tid för koll av Higgins knölar, speciellt den vid svansroten som börjat blöda och toka sig. Jag var vaken några gånger även natten till igår och hörde Higgins slicka och verka orolig, och när jag gick upp och kollade blödde svansrotsknölen igen. Det var med andra ord blodspår både här och där i lägenheten igår morse. 

Väl på Strömsholm så kom vi snabbt in till en väldigt rar och trevlig veterinär, och hon hade nog hamnat högt på Higgins lista över trevliga främlingar. Han är inte en cocker som alla andra och är inte översvallande när han träffar nya människor, men Barbara som vi träffade igår hade nog legat bra till om hon nu bara inte hade petat på hans rumpa. Han lät henne undersöka, han förstod nog att hon gjorde det för hans eget bästa, men han var ju inte översvallande glad. Gladast blev han nog när hon lovade att ingen stor manlig veterinär skulle få komma honom nära. Han gillar nämligen inte manliga veterinärer...

Higgins fick vara kvar på Strömsholm och vi fick veta att om inget akutfall kom in under dagen skulle han opereras igår, och så blev det också. Jag fick ett samtal på eftermiddagen från veterinären som utfört operationen om att allt gått bra och att vi skulle få hämta hem honom så länge vi inte kom före klockan 18. När hon ringde hade han precis börjat vakna. Prover på de bortskurna knölarna skulle skickas för undersökning så när svaren på det kommer blir jag kontaktad. Jag jobbade kväll igår, så vi åkte mot Strömsholm när jag slutat jobba och var där strax innan 20.

Efter att ha läst igenom hemgångsråden och betalat det som inte försäkringen tog fick vi sitta och vänta på att Higgins skulle komma. Efter ett tag kom en liten kille med tratt och trots allt en viftande svans. Han var glad att se oss och vi var glada att se honom. Tratten tog vi bort innan vi satte på vårt eget koppel för att han skulle få lite lättare att röra sig. Han ser inte alltför vacker ut måste jag ju säga, han var inte speciellt välfriserad innan, men nu ser han verkligen inte klok ut, men pälsen växer ut igen. På höger sida av halsen är ett ganska stort område helt rakat och det finns stygn där, och hur det ser ut bak i rumpan syns lite på bilden ovan. Det är rakat mest på vänster sida av svansen, och en liten bit upp på svansen så han ser lite ut som en skabbräv....

Higgins hade en relativt lugn natt, jag vaknade några gånger och kollade hur det var med honom, ett par gånger vaknade jag av att han hoppade upp bredvid mig i sängen och sen när han skulle ner. Han ska inte överanstränga sig och det där med hoppandet är väl inte helt bra, speciellt inte ner för det blir ett rätt hårt nedslag. Imorse var han lite ynklig först, och gick och la sig på dörrmattan som ni såg i förra inlägget. Sen ville han inte dricka vatten och han var inte intresserad av mat som för tillfället får vara kokt fisk och ris enligt rekommendation från veterinären då hans mat måste vara lättsmält, han kan ha lite problem ett tag framöver att bajsa nämligen. Han ville inte ha ost heller, så jag fick inte i honom hans livsviktiga medicin. Jag beslöt att vänta ett tag ändå, för han verkade ändå pigg när jag tog ut honom för att kissa, men det fick ju bara bli en kort tur, typ runt hörnet och tillbaka igen. När vi kom in ville han fortfarande inte dricka och visade inget intresse för osten så jag funderade lite till när jag började äta frukost. Då kom jag på att han kanske skulle tycka det var roligt med besök så jag ringde mina föräldrar som ändå sagt att de skulle komma och se hur han mådde för att be dem komma och muntra upp patienten. 

Efter ett tag kom de över med världens bästa grej. Blodpudding! Mamma hade skurit små bitar som hon hade i en liten burk, och när Higgins fick känna doften av det piggnade han till direkt. Han fick ett par bitar innan jag sa stopp för jag ville prova att peta in medicin i en bit. Hans för dagen högre dos av kortison slank lätt ner med hjälp av blodpudding, så då testade jag att ta fram osten och lindade in hans Florinef-tabletter som är väldigt viktigt att han som Addisons-sjuk får i sig. Inga problem det heller. Då lindade jag in den halva jättestora penicillintabletten han ska ha på morgonen i en annan ostskiva och den slank också ner. Sen tuggade han i sig lite ris och fisk också av bara farten. Tydligen sattes matlusten igång av blodpuddingen så det behövde inte bli något samtal till veterinären. 

Sen dess har han fått en liten portion ris och fisk, nästa dos av penicillin och ett par blodpuddingsbitar, och han har druckit vatten självmant. Vilar mycket gör han förstås men självklart lägger han sig inte på de filtar, kuddar och handdukar jag lagt på strategiska ställen utan han lägger sig på hårda golvet. Någon gång ibland går han in och hoppar upp och lägger sig i sängen men då har han ju ingen koll på vad jag gör. En kort biltur har vi varit ute på också, meningen var att han och jag skulle ut och gå men troligen hade han hört att Niclas skulle åka iväg och hämta ett paket så han vägrade gå när vi kom ut på gatan. Jag trodde han var trött men när vi kom in i porten igen var Niclas precis på väg ut i garaget och dit ville Higgins också följa med. Det blev en kort promenad när vi kom hem istället. Nu är vi rätt trötta allesammans här hemma så vi sitter/ligger och degar på lite olika platser i lägenheten. Vad vi alla väntar på är att Higgins päls ska växa ut igen och att läkningen av såren ska gå bra. 

Higgins ska ta det lugnt i 10-12 dagar framåt, inga stora ansträngningar och så ska vi hålla noga koll på hur såren ser ut. Det ska tvättas med koksaltlösning på områdena runt operationsärren, och speciellt viktigt är förstås att vi håller koll på bakdelen där ju såret sitter väldigt tokigt till. Vi hoppas på torrt soligt väder eftersom han helst inte ska rastas i blött och smutsigt väder som det står på hemgångsrapporten. Stygnen ska tas bort också inom 10-12 dagar, och det ska vi kunna göra på veterinärkliniken här i stan. 

Annorlunda inredningsdetalj


Senaste inom heminredning är en gammal handduk precis innanför dörren. Den ska gärna vara urtvättad och i annorlunda färgsättning jämfört med resten av hallen. 
Kanske inte riktigt sant då, men det är dagens lösning då Higgins envisats med att gå och lägga sig på dörrmattan som inte är världens renaste. Niclas dammsög och skurade alla golv i hela lägenheten igår vilket behövdes eftersom det var blodspår lite här och var efter Higgins. Alla Higgins handdukar och filtar på de platser han brukar ligga är rentvättade och uppfluffade men ändå envisades han imorse med att gå och lägga sig på dörrmattan med sin avrakade rumpa som ska hållas så ren det bara går...Då får man hitta på nya lösningar. Nu ska jag bara försöka få Higgins att förstå att han måste dricka, äta och ta sina mediciner. Vätska måste han ha, och medicinerna mot Addisons är ju livsviktiga plus att han står på penicillinkur efter operationen.Skärper han sig inte får vi ta en tur till veterinären igen. Suck! 

2013-03-07

Higgins har varit på service

Vi hade tur, Higgins blev opererad idag så nu är knölen på halsen och den vid rumpan borta och han är hemma igen. Vi hämtade honom ikväll och han ser verkligen inte klok ut med delvis rakad rumpa och rakad på halva halsen. Men allt hade gått bra och nu väntar återhämtning under ett par veckor. Återkommer med mer information kanske imorgon, nu är vi för trötta! Higgins har ramlat ihop i en hög på vardsgsrumsmattan och sover, han har inte ens märkt att jag hållit på och kokat ris och fisk åt honom. Eftersom han kommer att ha svårt att bajsa närmaste tiden måste han äta sånt som är lättsmält, och enligt hemgångsråden är det ris- och fiskdieten det får bli då.

Dubbelt upp (66 av 365)


Dubbelt upp.


2013-03-06

Kvällspromenad med extremt dålig bild


Det blev en otroligt dålig bild, men ni ser i alla fall reflexen antar jag. Fick köpa en sele till Higgins igår eftersom den där knölen på halsen sitter så tokigt till. I vissa lägen har ju halsbandet hamnat på knölen och det har säkert gjort ont. Nu rekommenderade ju veterinären att vi skulle skaffa en sele eftersom när knölen opereras bort kommer det att bli ett sår med stygn som inte bör utsättas för onödigt tryck. Higgins har aldrig haft sele förut, jag är inte så jätteförtjust i dem nämligen. Men nu fick det lov att bli en, och Higgins verkar gilla den. Han går ovanligt "fint" i den och det är betydligt enklare att hindra honom från att kasta sig ner och rulla i snön och sånt. Enda jag funderade på igår kväll var det här med reflexvästen, den kan man ju liksom inte ha samtidigt. Men, som ni ser behövdes inte västen, det var ju liksom inbyggd reflex i selen. Det är bara smala "trådar" av det reflekterande materialet, men det syns ju verkligen bra! 



Imorgon blir det Strömsholm

För er som undrar hur det är med Higgins, jotack, han mår väl rätt bra faktiskt. Det märks inte så mycket på honom det här med knölarna vi var på undersökning för igår, han har ju haft dem ett tag. Men, knölen vid svansen är otäckast, den som inte gjort något väsen alls av sig tidigare. Den blödde ju som attan igår hos veterinären, och imorse så var det lite blodfläckar på handdukarna jag lagt omkring lite här och var på min sida av sängen. Det är ju där han brukar hoppa upp om nätterna och ligga och sova. Runt lunch ringde pappa - Higgins är ju hos mina föräldrar när vi jobbar - och sa att det börjat blöda rätt mycket från knölen vid svansen. Det ville inte ge med sig så jag skulle ringa till veterinären kom vi fram till. Men så kom jag på att jag ju kunde ringa sambon som gick ner till veterinären och pratade med dem direkt. Vi sparade nog en del tid där för det brukar ta lite tid innan man kommer fram, och nu fick han prata med veterinären vi var hos igår. Hon sa direkt att det var bäst att kontakta Strömsholm, de har redan fått alla Higgins uppgifter, och de är ju specialister.

När jag sen överla med sambon på telefon så talade han om att det slutat blöda igen. När han kommit upp till mina föräldrar hade det bara kommit några droppar, och sen när Higgins och sambon kommit hem verkade det ha slutat helt. Jag ringde till Strömsholm och de har ju så modernt nu att man slipper sitta i kö utan kan lämna sitt nummer så ringer de upp. När sköterskan ringde förklarade jag läget, att de redan fått journal och prover från Eskilstuna och att blödningen nu verkade ha avstannat men att det ju inte känns så roligt att det kan börja blöda när som helst för hur stoppar man det? Jag frågade om det var möjligt att få en tid imorgon, och nu blir det så. Vi har fått en tid 9.40 då en veterinär får titta på hur det ser ut och bedöma läget. Möjligen kan det gå att klämma in honom på operation under morgondagen så det blir ingen frukost för den lille fyrfotingen utan bara den dagliga medicindosen. Gissa om han kommer att vara sur på mig imorgon bitti!

Det märkliga är ju att Higgins ser till att blöda när han är hos mina föräldrar, det var likadant förra året då han drabbades av näsblod, det mesta blödde han hemma hos mamma och pappa....

Piller (65 av 365)


Piller, modell jättestora. Higgins penicillin han ska äta ½ tablett av 3 gånger om dagen i tio dagar. Varför ser ni i inlägget innan, det ska alltså hjälpa att bekämpa onödiga bakterier i hans knölar.


Nu är det bara 300 teman kvar! 

2013-03-05

Dålig placering


Det finns dåliga placeringar och så finns det riktigt dåliga placeringar. Om ni tittar på det gröna bandaget kanske ni håller med om att det är en riktigt dålig placering. Alldeles runt svansroten. Suck! Igår beställde jag tid hos veterinären för att kolla en stor knöl Higgins har på höger sida av halsen. Den har funnits där en längre tid, men nu hade han kliat sönder den häromnatten så vi vaknade med blod på golvet och i Higgins päls. Knölen sitter väldigt tokigt till och hamnar ofta i vägen för halsbandet, men den har inte besvärat Higgins annars så jag har låtit den vara och försökt hålla den ren så gott jag kunnat. Emellanåt har den vätskat sig så pälsen har tovat ihop sig och nu såg det verkligen inte klokt ut. Alltså beställde jag tid hos veterinären och tänkte att när vi ändå var där kunde de få titta på den knöl han haft i närmare två år vid svansroten. Den upptäcktes när han fick sin Addisons konstaterad, men ansågs då inte vara någon fara utan vi skulle koncentrera oss på att hålla Addisons i schack. Knölen verkar inte ha bekymrat Higgins, men det har varit lite oroväckande de gånger han fått för sig att åka kana på rumpan och leka pingvin, men det har klarat sig. Imorse så såg jag att pälsen därbak såg tovig ut, och jag kunde se spår av torkat blod. När pappa kom med Higgins sen när jag skulle ta honom till veterinären sa han att det blött lite från den där svansknölen. 

Veterinären kollade först knölen vi beställt tid för, rakade bort pälsen runtomkring så hon skulle se ordentligt. Hon tyckte som jag att det nog var idé att operera bort den pga dålig placering. Sen skulle hon titta på knölen vid svansen. Hon klämde väl lite på den för att känna hur stor den var och då började det blöda. Och som det blödde! Till slut var det jag, sambon, veterinären och tre sköterskor inne i rummet och hjälptes åt. Eller där mot slutet gjorde inte jag så mycket då jag blivit avlöst av en sköterska för att se till att Higgins höll sig stående. Efter att ha stått så ett bra tag kände jag i armarna att det inte skulle gå att stå så alltför länge till så då ropade veterinären in en sköterska som tog över den uppgiften. Vartefter det blödde från bakre knölen och de försökte få stopp på det kom det in ett par sköterskor till och sen var det två av dem som bytte av varandra med att se till att Higgins stod upp. Jag upptäckte att jag bara stod där bredvid och höll i kopplet, och sambon stod och kliade öronen på Higgins för att distrahera honom lite och för att han inte skulle krångla sig ur munkorgen. 

Knölen vid svansen är alltså riktigt dåligt placerad, och på grund av den så kommer det att bli operation på Strömsholm. Det kommer att ske rätt så snart, veterinären skulle skicka remiss samt ringa och trycka på att det är rätt akut att få den här operationen gjord. Hade det bara varit knölen på halsen hade de opererat på kliniken här i stan, men det behövs riktiga experter för svansknölen då den alltså sitter precis bredvid "bajshålet" som veterinären så fint uttryckte det. Skär man fel där är det riktigt illa som hon sa. Just nu funderar jag mest på hur jag ska få bort bandaget som sattes dit för att hålla en kompress på plats. Kompressen är sån sort som inte fastnar, så det ska bara vara att ta bort den utan att den tar med sig sårskorpan. 

För er som inte varit med så länge, inlägget om när Higgins fick Addisons konstaterat finns här och sen har jag samlat allt om Higgins och alla hans upplevelser sen sjukdomen konstaterades i en kategori som jag kallar just addisons sjukdom. Dit kommer man också om man trycker på bilden av Higgins i kolumnen till höger. Vi hade en jobbig period förra våren med magsjuka som slutade i att han fick läggas in på Strömsholm, och sen hela försommaren hade vi täta besök för blodprovstagning innan hans värden var tillräckligt stabila för sövning och borttagning av ett par knölar samt utdragning av ett gäng tänder. Förutom det då så fungerar det bra med medicineringen mot Addison, en medicinering som är livslång och livsviktig.  

Ljus och skugga (64 av 365)


Ljus och skugga